Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

25r lika många toma helsningar. På detta sätt hör man t. ex. följande samtal: "Hay Pol- los?" — "No!" — "Haj Huevos?" —- "Tam- poco!" — "Cara.. !" — Man kan knapt före- ställa sig hvad dessa beständiga ljuden "No" och "Tampoco" göra till slut för en obehag- lig dissonance i örat på den, som en längre tid på denna brännande flod digererat pla- taner och det torra saltade köttet. Man måste emellertid nöja sig dermed, äfven denna gån- gen, så mycket hellre, som vi i morgon bor- de hinna till en större By, kallad San Barto- loméj der Patronen påstod, att victualie-han- deln stod på en något bättre fot, och der jag dessutom säkert skulle erhålla, hvad jag mest efterfrågade, en annan Boga, livilken ej kun- de fås här. Vi afforo således genast, och lan- dade för aftonen på en stor med stranden sammanhängande sandslätt, kallad BarbacoaSj livilken är märkvärdig såsom ett slagfält, hvarést Colombianeme, den 29 Januari 1819, vunno en fullkomlig seger öfver Spaniorerna. Nugot före nämde tid hade nemligen en £< Fins det Kycklingar? — Nej! — Fins det Ågg? — Lika litet! — — Då den färska provisionen helt och hållet inskränker sig till dessa begge artiklar, så blir nåstan alltid dialogen efter detta formulär.