Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

3 94 nen, slculle mista både bränvin och tota k' for dagen; men om de tego skulle de derc- mot få dubbel ranzon. Sålunda arbetade vi oss fram till Nuz, livarest förtöjdes klockan elfva på förmiddagen, då Floden nu stigit så Jnycket, att det var nästan omöjligt fortfara .vidare i dag-. Härstädes finns endast ett stort Magazin — de^a • . h varest handelsvaror uppläggas, och betala en mindre tull, för att sedan få inforas till provinsen; så att ordet Bodega har egentligen bör öfversättas med Tullhus. Tull -uppsjningsmannen — el Bodeguero —, i o r här ensam; och, tillika med en tjenare, framlefver ett det mest tysta, och från andra menmskor afsöndrade, lif, hv i IJi e t endast nu och då stores af en och annan Mulåsne-drift, som sällan hitkommer, för att afhemta varor, då det, längre upp på Floden liggande, Tull- huset vid Juntas tillbjuder en kortare land- väg öfver bergen, in till provinsen. Dessa Bodegueros ombytas också b var tredje månad; och den nu varande, en ung hygglig Creol, som blott bade några dagar cjvar, var bjert- hgen trött af sin utståndna eremit - lefnad, och emotsåg med förnöjelse sin förlossares ankomst. Han blef också rätt glad Öfver en