Sida 45
II. Cartagena
45 ten i synnerhet de yngre af dem dricka Le- o-ärligt. Alla förena sig emellertid i en arti- ö ö kel, cigarren; ty här röka alla, från den högste till den lägste, ej undantagande frun- timren, fast ej af bättre tonen, eller i större sällskaper. Detta allmänna behof har också alstrat ett besynnerligt bruk. Antändningen af en cigarr anses nemligen af en så helig natur, att ingen kan neka sin tobakseld åt den, som densamma begär. Soldaten anhåller om den af sin Officer: och den förnämaste Herre ger den genast åt den sämste arbetare. Ofta är denna, om man så vill, äkta republikanska sed af en generande natur, ty om man har än så brådtom, kan en Neger, Indian, eller hvem som möter mig på gatan, blott med silfc "Hagame el favör j Senor!" — gör mig den tjensteii, min herre! — antingen uppehålla till dess han fått sin cigarr tänd, eller också tvinga mig, att lemna honom både eld och to- bak, till undvikande af dess kanske skym- fande missnöje. Som portarne äfvensom palissaderne för inra båthamnen stängas klockan åtta på af- tonen, och ingen af oss ännu hade logi i land, så slutades vid denna tid vår första' visit i Cartagena; och vi återvände om bord.
Källa: Project Runeberg ·