Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

6 den äldsta af nu varande fria nationer, ut- ropade lian förundrad • Conzo piceden XJsiccLcs ser Hbresj tjuando no son Republicanos ?" —• Huru kunneii ni vara frie, då ni icke ären Republikaner? — Jag måste således både med skäl och facta öfvertyga honom , att, om icke till namnet, vi åtminstone till saken voro bättre och friare Republikaner än Colombi- anerne, och skulle så länge bli det, som de senare icke voro nog upplysta, för att rätt njuta af den frihet, deras constitution gaf dem. Men, tillade han då, livad religion liafva Svenskarne, "J\T o son MahometanosV— Äro de icke Mahometaner? — Då jag skrattande frågade honom, hvarifrån han fått denna tro, svarade han med en viss säkerhet: "Su iRe/ Carlos doce estaba muj amigo de los Turcos!" — Eder Konung Carl den tolfte var ju mycket god vän med Turkarne.-—Härpå kunde jag icke svara något annat än att, om Carl den tolfte lefde någon tid hos Turkarne, var det snara- re att tillskrifva dess hätskhet mot Muscovi- terne, än dess tillgifvenhet för Museimännen: och att för öfrigt ingen Svensk hvarken trod- de på Mahomet, Mecca eller Coranen, samt att, om någonsin någon annan funnits, som i vissa fall kanske lyssnat till Islamismens lä-