Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

dem ännu längre in i Provinsen till Städerne Medellinj Santa-Rosa och Antioquia_, hvaraf den senare ligger borta på stranden af Cauca- floden. Sedan såväl koffertarna som min per- son blifvit vägda, öfverenskoms om priset, h vilket blef fem piaster för h varje af de för- re och nio piaster för den senare. Härvid kan man icke undgå beklaga den menniska, som af naturen är belastad med en för stor fysisk tyngd, om den skulle få det infallet att resa i provinsen Antioquia, ty då blefve han tvungen, antingen att sjelf klättra i ber- gen, eller ock fördela sin vigt på flera Peoner; hvilka båda fall, om de just icke voro allde- les 'omöjliga, så blefvo de åtminstone svåra och kostsamma, i synnerhet som vissa pass ej tillåta mera än en mans passerande i sender. Klockan sju andra morgonen, eller den Februari, voro mina trenne Peoner påsadlade, och allting i ordning för afresan; och sont min värd, Bodegueren, nödvändigt ville se mig afrida från Bodegan, så steg jag också då, för första gången, om uttrycket tillåtes, till häst på en menniska. Man sätter sig till den ändan baklänges i stolen, eller med ryggen vänd åt Peonéns, hvarefter inan placerar föt-