Sida 362
XX. Nedresan till Kusten
36a obegripliga styrka och skicklighet, skulle va- rit lika många ömöjligheter för en ryttare att passera. Man föreställe sig blott ett sådant d j u r > hvilket — sedan det en tid under sin tunga börda långsamt ältat genom sankare ställen, der den feta leran är uppblandad med större och mindre vattenpölar, från hvilka det är lika påkostande att åter uppdraga de deri nedsjunkna benen, som det är svårt att bibehålla balancen vid deras osäkra nedsat- tande — slutligen hinner till ett mera upp- höjdt ställe, som är början till ett högt ler- beklädt berg. Här måste det nu under otali- ga vändningar, afvikningar och krumsprång för att här kunna begagna en affallen g r e n , der åter en sten eller rot till fotfäste uppklättra för det branta berget, till t v ä r s topp det nu ändtligen utmattadt hinner. Se- dan man här hvilat ut börjar nedstigningen, hvilken i samma mån den är mindre påko- stande och långsam, är kanske så mycket me- ra äfventyrlig, ty oftast går det nu under full åkning ut före det stupande berget, i hvars bala lerjord det icke är möjligt för kreaturet att, under den snart uppkomna farten, få något fotfäste, utan med bakbenen mellan framfötter- na, hvilka sednare styra det fyrbenta släddonet,
Källa: Project Runeberg ·
