Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

44 sig, Ii vilken Peonen beskrifvit såsom "la vista la mas bonita en el mundo" — den vackraste vue i verlden. — Sedan vi gått ett stycke på den nu liorizontela ryggen af det med låg skog bevuxna berget, och framkommit om en irökning af vägen, låg också på en gång för oss en utsigt, som, om den just icke, enligt Peonens utsago, kan kallas den vackraste i verlden, ändå med skäl kan anses för en af dem, som förskaffa ögat den angenämaste njut- ning, så väl i anseende till sin vidsträckthet som sin rikedom. Det torde väl hända, att den, som icke allenast nu under fyra dygn vandrat i dessa ödsliga, trånga och skogbe- vuxna berg, utan äfven en längre tid varit fängslad emellan Magdalenas enformiga löf- väggar, kanske icke är opartisk nog, för att bedöma en sådan länge saknad fri utsigt; eller att det händer honom, liksom Spaniorernei då de, efter att liafva genomträngt de vilda, med skog och snår bevuxna bergen på Panama- näset, första gången fingo se det stora för dem liggande Söderhafvet, vid livars åsyn de mtogos af en slags förtjusning, som gjorde att de glömde alla de besvärligheter, de uthärdat för alt hinna dit, på samma gång den för- vandlade den vidsträckta enformiga vatten-