Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

43 raste af hela trakten emellan Juntas och Zeja, nemligen den högsta Bergssamlingen, kallad la Questa del Paramo. Min Peon hade stän- digt beredt mig derpå, under önskningar att vädret måtte blifva sådant, att vi kunde passera den. Som vi i dag hade en vacker dag med en klart skinande sol, så hörjade vi straxt efter frukosten det långsamma uppsti- gandet. Det var också en den förfärligaste ,väg, man kan föreställa sig, och liksom en qvintessence af den förut passerade, samt for- drade en så regnfri dag, som denna, för att kunna hestigas. Trånga och djupa caneloner, höga och branta stenrör, sluttande och hala lerbackar, med alla deras respektiva variationer, aflöste livarandra i en beständig olikhet, un- der det de ändå liknade hvarandra i ett fall, det att alltid gå brant sluttande uppåt. Slut- ligen, sedan vi pustat åtskilliga gånger, under det lika svåra som långvariga arbetet, anlände vi ändtligen klockan elfva på förmiddagen, till högsta punkten af berget, från hvilket vi hade en fri utsigt åt den tillrj'ggalagde vägen och nejden omkring Bijagual. Yi dröjde emel- lertid icke länge vid denna mindre leende •utsigt, utan fortsatte, för att snart komma till den, som berget tillböd på andra sidan om