Sida 47
XI. Resa i Anderna
47 som trött att följa den mera allmänna, vanliga ordningen, stundom tyckes liafva framalstrat blott af en besynnerlig och oförklarlig nyck. Sedan vi fullkomligt mättat oss af det sköna skådespelet, hvilket ändå mera upp- höjdes af den klart skinande solen, började vi nedklättra till detta härliga landskap, hvil- ket som oftast undandrogs och åter framställ- des för våra blickar, eftersom canelonernas djupa krökningar tilläto eller hindrade utsig- ten. Ehuru nedstigandet utför det ovanligt branta berget visserligen icke var det lättaste, i synnerhet för den, hvars krafter redan voro nära medtagne af uppklättrandet på andra si- dan, så gick det ändå raskt nog, hvartill mest bidrog den glada ifvern, med hvilken man skyndade att närmas det mer och mer sig utvecklande landskapet. Slutligen började canelonerne blifva mera öppna, och den trån- ga gångstigen stupa mindre, till dess den andtligen liksom utgÖt sig i en bredare A ' ä g , Iivilken tämligen rak och jemn gick öfver en sakta sluttande grön bergsträckning, som gör öfvergången emellan berget och den slätt, på hvilken byn Zeja ligger. Det var en obe- skrifligt behaglig känsla, man erfor under det man nu framskred på denna jemna väg, med
Källa: Project Runeberg ·