Sida 87
XII. Resa i Provinsen Antioquia
8? Spaniorerne kunna ju, i händelse af en inva- äérstädes iöqvärtéra sig lika så väl som fle rättmätiga ägarne. — Man kan icke neka att en dylik försigtigliet går nästan för långt: Och, att! *beröfva sig egna beqVämlrghéter blott d e r f ö r e , att de möjligtvis skulle kunna en gång begagnas af fienden, blir nästan lika stor d å r s k a p , som om en försigtig General ej ville medtaga sina kanoner till träffningen, blott derföre att de, om denne förlorades, kunde riktas emot honom sjelf. Sedan vi dröjt qvar i Antioquia ännu en dag, afreste vi derifrån på morgonen den 8 Mars, för att öfver Santa-Rosa återvända till Medellin. Efter att hafva passerat Cauca- floden på samma ställe och på samma sätt som förut, följde vi äfven till en början sam- ma väg vi hitkommit, till dess den delar sig i tvenne, hvaraf den högra går till San-Gero- nimo och den venstra till Zopetran> hvilken senare väg vi nu togo; ocb passerande en mängd plantager och hus, samt en liten by, skönt belä- gen vid stranden af en klar ström, ankommo vi under ett jemt omärkligt uppstigande, till det sistnämde stället, klockan nio på förmiddagen. Här hade vi våra i San Geromino lemnade Mulåsnor oss till möte, emot hvilka vi lem-
Källa: Project Runeberg ·