Sida 88
XII. Resa i Provinsen Antioquia
88 xiade de under tiden nyttjade; hästarne, So„ nu blefro mindre tje.ij.Uga- fqr uppklättraty[ej i de framför, oss: liggande, bergen. Sedan vi här rastat en stund begåfv.o yri oss också snari åstad från den lilla köpingen Zopetran, Imjj, t e n både till klimat, storlek och utseende ^ mycket tycke af San-Geronimo. —- Vägen bör. jade genast antaga en mera stupande egen. skap och gick slutligen, nästan alldeles rak, mera än en timme uppåt en jemn gräsbeklädd bergsluttning, på hvilken icke ett träd eller buske hindrade den vidsträckta utsigten åt, så väl dalen, Antioguia och Cauca, som Zope- trau, San-Geronimo och berget Gallinazo. O m man vid detta uppstigande icke kunde, som vid nedstigandet för några dagar sedan, fägua sig af tanken att med hvarje steg nalkas da underliggande härliga landskapen, så hade man nu åtminstone den trösten, att för hvar- je gang man lat mulåsnan stanna för att pusta ut, och man vid samma tillfälle vände sig o m , for att vederkvicka sig sjelf med Be- traktandet af det lemnade landskapet, upp- täckte man alltid något nytt föremål der- på. Pa detta sätt ankommo vi slut- ligen till mera skogbevuxna h ö j d e r , hvil- ka snart betogo utsigten, och emellan hvilk
Källa: Project Runeberg ·