Sida 10
Och huru har icke Oscar — Kronprins kanske mindre än Konung — gifvit arbete och bröd åt sin förste lärare i ritkonsten, Westin, hvilken först satte penseln i hans hand!
Resultatet af den 5 Februari 1818 hade ej rubbat ett hårsmån af regeringssystemet, hvarken i den yttre eller inre politiken: den 8 Mars 1844 medförde en nästan fullkomlig omhvälfning i begge. I förra afseendet hade man ditintills företrädesvis lagt sig vinning om att stå väl hos Czaren, öppet burit hans färger och inför Europa bröstat sig öfver inflytandet af sitt mäktiga förbund med honom: nu gjorde man till sitt ögonmärke att afskudda de gyllene fjettrarna och visa Europa den bestämda afsigten att dädanefter stå på egen botten. Under kröningsbalen på rikssalen undvek Drottningen att dansa med ryska sändebudet, och det svenska hos hofvet i Petersburg, Friherre Palmstjerna, en af våra utmärktare diplomater, återkallades kort derefter, just derföre att hela verlden visste att han var särdeles väl anskrifven hos Kejsar Nicolaus, hvilken man genom Palmstjernas återkallelse ville visa, väl icke tänderna, men svalnad inställsamhet. Mellan kabinetten i Stockholm och Köpenhamn, der på afstånd en krona glindrade utan direkt arfföljd, växte deremot förtroligheten dag efter dag, tillika med undfallenheten i Stockholm för Christiania, och med ynglingahänförelsen till både grundval och medel, invigdes en alldeles afsöndrad, men efemerisk, skandinavisk politik. Dennas enda frukter för Sverige blefvo dyra, men overksamma, på ära toma krigsrörelser 1848 och en gemensam
Källa: Project Runeberg ·