Sida 180
Hvarjehanda i kvinnofrågan
165
Kommentarier till Selma Lagerlöfs fem berättelser
”Ur Gösta Berlings saga”.”)
Den yngsta af våra diktare; Selma Lagerlöf, är också den vågsammaste. Men denna vågsamhet är icke af hänsynslöshetens eller öfvermodets art; den har snarare något af den barnsliga okunniga naivetetens. Hon lyder ingen skola, trotsar intet parti, hon endast ignorerar dem och går i all troskyldighet sina egna vägar. Hon har — trots allt hvad så väl vänner som vedersakare påstått — icke följt några föredömen. Almqvist känner hon blott af en enda berättelse, som hon läste vid 13 års ålder... Viktor Rydbergs Singoalla och Poe's spökhistorier äro henne fullkomligt obekanta, och Hoffman, hvars skrifter hon förmenas hafva läst och missförstått, men ändå begagnat som föredomen, har hon aldrig sett!
Studerat har hon, träget och allvarligt, så väl vetenskapliga skrifter som diktverk, i det medvetna syftet att utbilda sig till skriftställare; men hon har därunder formligen vakat öfver sig själf, att hon icke måtte bli efterbilderska. Hon upptog sålunda af det lästa företrädesvis hvad hon kunde omsätta så att säga i sin egen själ och använda vid bearbetningen af sitt eget tankestoff. Hon lärde för detta ändamål inom vetenskapen mest af naturforskarne, inom diktningen af realisterna. -
Hennes största svårighet låg i hennes stil eller brist på stil. Äfven här var hon dödligt rädd för efterbildning och kom kanske just därför att stanna vid det knaggliga och ojämna barnspråk, som ännu tillhör hennes brefstil, och som i seminariekriorna gjorde läraren i modersmålet förtviflad. Sina anteckningar efter lektionerna skref
+) Då pressen en längre tid sysselsatt sig med detta arbete, kunna vi antaga det vara tämligen allmänt kändt och föredraga att beledsaga det med några kommentarier hellre än att framlägga dess innehåll.
Af de recensioner af de fem små berättelserna ur Gösta Berlings saga, som kommit under våra ögon, hänvisa vi här till dem, som äro i mer eller mindre mån vägledande, nämligen dem i Stockholms Dagblad, Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda, samt Svensk tidskrift och Nordisk tidskrift. Af dessa recensioner är den sistnämda, af dr Emil Larson, den utförligaste och vittnar om det djupaste förståendet af förf:ns skaplynne. Alla röja de samma varma intresse för den nya litterära företeelsen, men alla begå de samma misstag genom att betrakta de fem historierna som ett sammanhängande helt. ;
fund Dö
Dagny.
Källa: Internet Archive ·
