Från Sverge till Amerika

94

på en rymd och i en lokal af jemförelsevis ringa omfång, äfvensom den oroande känslan att, skiljd från hemmet och anhöriga, veta sig vara lemnad åt sig sjelf — allt detta är förhållanden, till hvars uthärdande det erfordras en verkligen stark och kraftig själ. Rätt många låta endast af de motsedda farorna vid en längre sjöresa afskräcka sig ifrån att utvandra och likväl äro dessa faror, med navigationens nuvarande fullkomlighet och kaptenernes samt sjöfolkets skicklighet, icke i sjelfva verket så afskräckande, som de fleste inbilla sig. Många millioner menniskor hafva ju kommit lyckligt öfver, om ock till någon del ej utan ångest, och olyckshändelser kunna lika lätt inträffa på hvilket annat fartyg som helst; ja, erfarenheten har till och med lärt, att ett starkt och med förstånd och insigt manövreradt segelfartyg är den säkraste farkost i verlden. Man bör icke heller göra sig alltför mörka föreställningar om lifvet under däck eller rättare mellandäck.

För bildade och vid ett finare lif vanda, ännu mer för bortklemade eller njutningslystne och efter nöjen jagande personer, medför detta visserligen ett visst obehag; men folk med ringare anspråk deremot förekommer detta slags lefnadssätt vida drägligare; derföre hör man äfven de sednare, företrädesvis Jlandtfolk, tarfliga handtverkare 0. S. v. i det hela ganska litet klaga. Dessutom erbjuder sjölifvet också mångfaldiga omvexlingar, samt, utan allt tvifvel, nyhetens behag.

44. Fruktan för sjöresan är, särdeles i början af resan, en stor plåga för ängsliga lynnen, och blott en helt obetydlig kultje, sådan som matroserna önska sig, är ofta nog att hos dem väcka de största farhågor. Obekantskap med sjölifvets förhållanden är orsaken till att ofta en fara anas der alls ingen är för handen, och att verkliga faror ingifva en mer än nödig fruktan. Annpu mera uppdriflves fantasien, då en vind sticker upp nattetid, kaptenen utdelar sina befallningar, matroserna refva segel och dervid temmeligen tungt gå på däcket öfver passagerarnes huf