Sida 103
93
FJERDE KAPITLET.
Hafvet.
43. Sjöresan. Man kan betrakta sjöresan från Europa till Amerika såsom ett slags öfvergångs-moment mellan den gamla verlden och den nya, eller, så att säga, en pröfning al inneboende kraft och mod. Om man kunde komma till Amerika utan en så ansenlig sjöresa, hvarigenom emigranten, af det för de fleste förut okända lifvet ombord, på en gång liksom ryckes ur den gamla europeiska slentrianen, skulle det måhända ej i samma mått och med allt det fasta hopp, som nu är fallet, utgöra det längtansfullt eftersträfvade målet. Utvandraren inträder med sjöresan i ett fullkomligt nytt lif och i en helt och hållet olika verksamhet. ITan kan dervid förbereda sig på sitt kommande nya lif och verkningssätt, han börjar redan få en aning om de nya förhållanden, i hvilka han i många fall måste liksom aflägga det europciska skinnet och blifva en annan menniska, för att kunna hoppas att på andra sidan Oceanen ej blott förvärfva sitt lifsuppehälle, utan ock att vinna anseende som medborgare. I allmänhet är sjöresan icke någon lustfärd: skeppskosten, den dödande ledsnaden, stormarne som alla resande nödgas pröfva, det evigt gungande golfvct som icke medgifver något fast och säkert steg, den plågsamma sjösjukan, med ett ord — den fullkomliga ovanan vid sjölifvet jemte det att lefva sammanspärrad med en mängd främlingar
