Sida 67
боны var således 1809 fullkomligt på sin plats i af-seende å Regeringsformen och Förenings- oeh Säkerhetsakten, och fullständigt passade äfven in på dem hväd kejsaren år 1816 sade om den författning (конституція) och de lagar han bekräftat, att de, „öfverens-stämmande med finska folkets lynne, seder och bildning, under en lång följd af år utgjort grundvalen för dess borgerliga frihet och lugn“. Ty kändt är ju, att ändamålet såväl med de 1772 som med de 1789 vidtagna förändringarna var att i dess hufvuddrag återföra regeringssättet i Sverges rike till de förhållanden, som före Karl XI varit förhanden. Därför hänvisas i Regeringsformen (§ 2) till den i femtonde århundradet stiftade landslagens Konungabalk, liksom ock både däri (§ 39) och i Förenings- och Säkerhetsakten (punkt 6) de före 1680 gällande grundlagsstadgandena återupplifvas.
Naturligtvis innehåller bekräftelsen af grundlagarna äfven stadfästelse af 1734 års lagbok och 1686 års kyrkolag. Regeringsformens § 40 stadgar nämligen, att gammal lag ej får upphäfvas eller ny stiftas utan ständernas vetskap och samtycke. När Finland förenades med Ryssland, voro de nämda lagarna gällande i vårt land, de upphäfdes ej då och förblefvo således vid gällande kraft.
Hr Jelenev säger, att kejsaren tillförsäkrat finnarna borgerlig, men ej politisk frihet. Af det föregående framgår, huru grundlöst detta påstående är.
Källa: Project Runeberg ·