Sida 21
stycke af denna rand en lång, taggig båge framträdde, lysande i samma praktfulla färg som protuberanserna. En tredje total förmörkelse egde rum i Europa den 18 juli 1860. Den var synlig tvärs öfrer hela det norra Spanien samt en del af norra Afrika. Vid denna förmörkelse lyckades man att klargöra flera dittills dunkla frågor. Man förmådde nemligen fullt ådagalägga, att protuberanserna äro verkliga föremål, ingalunda några blotta skenbilder, i det fotografier från skilda ställen gåfvo alldeles samma former, samt att dé höra till solen och ej till månen, hvilket bevisades deraf, att en pro tuberans, som iakttogs 15 minuters tid, nemligen både kort före och ganska länge efter den totala förmörkelsen, under hela denna tid ej förändrade sitt läge i förhållande till solens medelpunkt, men deremot mycket ansenligt i förhållande till månens. Slutligen, då man vid denna förmörkelse återsett de rosenfärgade taggiga bå-garne, och det i alla rigtningar af solskifvan, kunde man nu draga den slutsats, att dessa vid olika förmörkelser på olika ställen af sol randen sedda bågar i sjelfva verket vore delar af ett enda hölje, som omgaf hela solen, och som till sin natur otvifvelaktigt vore slägt med protuberanserna. Man kallade detta hölje chromosferen.
Innan jag afslutar denna redogörelse för undersöknin-garne af solen, från tubernas upptäckt och t. o. m. 1860, måste jag likväl med några ord omnämna, hvilka detaljer 1800-talets förbättrade syn verktyg visat på sjelfva solytan och i fläckarne.
Jag bör i så hänseende först anmärka, att man naturligtvis ej kan direkt betrakta solen med en tub. Det ljus och det värme, en sådan genomsläpper, är så öfverväldi-gande starkt, att om man satte ögat till dess okular, ögat omedelbart skulle förstöras. Man måste derför mellan ögat och okularet inskjuta ett sotadt eller starkt färgadt glas. Detta medel har likväl sina olägenheter, i det bilderna förlora i skärpa och antaga de färger, som de mörka glasen hafva. Det var derför ett väsentligt framsteg, när man i
Källa: Project Runeberg ·