Sida 60
dess yta sammanhängande stora fläckar uppkomma, af helt annan natur och helt annan utsträckning och varaktighet än dem, vi i det föregående gjort bekantskap med. Af och till kunna de väl upplösa och skingra sig, men förstörelsen går dock i det hela sin väg skoningslöst fram. Snart har hela solen höljt sig i ett skal, som antager en allt dunklare glöd. Ett och annat flämtande återuppblossande inträder visserligen, men allt sällsyntare, allt svagare. Så blif-ver det natt. Det är förbi; förgängelsen har vunnit seger.
Vi kunna nu fråga. Aro då de framtidsutsigter, som i det föregående äro framstälda, så rätt sannolika. Svaret måste lyda: dels är det i och för sig sannolikt, att så måste ske, då ett sjunkande i kraft öfverallt gör sig gällande i naturen, då solen faktiskt alltjemnt utstrålar ljus och värme, och ersättningen derför, hvarifrån den då än måste hemtas, så snart detta är något naturligt och ändligt, måste förr eller senare taga slut. Och dertill kommer, att om vi, som jag redan i första föreläsningen påpekade, helt enkelt betrakta solen ej som något enstaka-stående i naturen, utan endast som en enstaka medlem i en stor familj, eller kanske än rigtigare, som ett enstaka träd i en väldig skog, bestående af träd, som alla höra till samma slag, vi kunna hos de öfriga till samma skog hörande träd studera hvarje enskild individs uppkomst, tillväxt, af-tagande och slut. Ty antag, att vi en dag begifva oss ut i en skog, så se vi kring oss idel träd. Om vi satte oss ned med ögat rigtadt på ett bestämdt bland dem och vi äfven med den allra spändaste uppmärksamhet följde det från solens uppgång till dess nedgång, så skulle vi återvända hem, utan att hafva fått bättre kunskap om de skeden, hvarje enskildt träd har att genomlöpa. Helt annorlunda ställer sig saken, om vi i stället med vaken blick se oss ikring. Här se vi ett fröhus, fallet till jorden och frön färdiga att taga fäste deri, här en ytterst späd telning, som just skjutit upp ur jorden, här ett kraftigt ungträd, som liksom tyckes äfias att växa om sina jemnåldriga, här
Källa: Project Runeberg ·