Sida 61
ett fullt utvuxet träd, som nått höjden af utveckling, och bär de blommor eller fröhus, som skola gifva lif åt kommande slägten, här slutligen ett åldrigt träd, som ligger omstörtadt, lifiöst på jorden, utsatt for förgängelsens alla angrepp. Den minsta eftertanke lär oss, att vi här, fast hos olika individer, se bilden af de skeden, som hvarje enskild har att genomgå.
Alldeles på samma sätt förhåller det sig inom stjernornas verld. Yi se här vid sidan bilder af de spektra af olika klasser, som man iakttagit hos olika stjernor*. Här se vi spektret af en stjerna i dess ungdom. Den befinner sig i den högsta, den lifligaste glödning, ty spektret är synligt ända längst ut i violett, och värmetillförseln inifrån är så stark, att metallgaserna äro lika heta som fotosferen. Några Fraunhoferska linier hafva derför ej kunnat uppkomma, eller äro åtminstone ytterst svaga. Ensamt vätet uppträder med få, kraftiga linier.
Här hafva vi bilden af en till mannaåldern hunnen stjerna. Yår sol hör till denna klass. Glödningen är något svagare, ty den violetta delen är ej fullt så ljusstark, och i stället för att den förra stjernan var blänkande hvit, är denna mer eller mindre starkt gul. Metallgaserna äro tillräckligt af kylda, för att gifva kraftiga Fraunhoferska linier.
Här åter hafva vi stjernor af två olika klasser, som redan inträdt i ålderdomen. Den violetta och en god del af den blå delen af spektret äro försvunna, stjernorna äro gulröda till röda, och deras spektra genomdragas af breda mörka band, som tyda på att, medan i de begge föregående klasserna af stjernor de ämnen, som befinna sig i gasform, äro enkla, så kunna hos dessa redan kemiska föreningar bildas och bestå, på grund af det svagare värme, som råder.
Vi hafva här återfunnit de olika utvecklingsskedena utom ett, och detta är slutet, är förgängelsens. Men äfven exempel på detta äro ej så svåra att uppleta. Kring den gnistrande, i det renaste hvita ljus lysande Sirius rör sig
* Dylika afbildmngar föreviaadea vid föreläaningeu.
Källa: Project Runeberg ·