Afhandling om telegrapher och försök til en ny inrättning däraf

555

des nedra ända är förenad med 2 tyngder o, p, genom hvilka det drages i contraira directioner dc, eller es, och följakteligen äfven claveret af brädets öfra ända skjutes til eller ifrån trådarne och haken p är större än o, följakteligen är brädets naturliga ställning de, och claverets den at stå ifrån trådarne. Men vid nedra ändan 9 af haken är en kedja af järntråd fästad så läång at, då haken hunnit 2 tum nära sin största högd, tyngden p af samma träåd uplystes; o börjar då genast at verka på claveret, på hvilket tangenterne förut blifvit nedtryckte, det skjutes fram mot trådarne och tecknet formeras. Få det ej claveret vid hakens åter-nedgående måste för hastigt släppa tenarne, finnes uti hi et litet trädstycke eller en liten hake, som går in i et hål på brädet ef, då det skjutes fram och hindrar det i samma ställning at gå tilbaka, til dess genom en annan järnträd gh äfven fästad vid g, detta trädsty cke lystes up, då haken hunnit ner några tum, hvarigenom tyngden p åter kommer i verksanhhet. I stället för handtagen ei, if, C(fig. 29 A) som vid denna mechanisme ej behöfvas, är vid axeln och messings skifvan mn CB) fästad en annan skifva af tunnt järn eller messingsbleck ys, böjd neråt til en vinkel af 1500. Då claveret skjutes fram, löper detta bleck öfver en horizontel tråd : „ (fig. 29 C) hvars ända visar sig i o fig. 31, utan motstånd,