Sida 62
58
För öfrigt har jag genom ersarenheten funnit nödvändigheten af at skilja luckorne ifrån hvarandra til “hi något större än luckorne sjelfva; emedan, om de upfyllde hvar sin ruta af gallret, signalerne mindre tydligt skulle observeras än nu, då de knapt upfylla tredjedelen däraf. Orsaken därtil är den darrning som ögats nerver äro underkastade, i synnerhet vid starkt ljus, hvarigenom bilder, som ligga nära hvarannan på retina, förblandas och blifva oredige. Verkan af denna darrning ökas genom luftens bekanta undulation i synnerhet då den samma vid solsken af ångor är upfyld. Denna undulation är märkeligast vid horizonten, där objecterne synas likasom flyta efter hvarann och sammanblandas uti vågor efter vädrets kosa. Detta bemödande at sammanblandas, som är större i horizontel än i vertical direction, och den däraf upkommande oreda fordrar at luckornes horizontela distance skall vara större än den verticala. Vidare följer, at, då vädrets direction är perpendiculair emot Stationernes, denna oreda är störst; men minskas och ofta försvin-
ner i samma mon den blir paralel med den samma.
Luckorne böra tillika vara aflånga i fom af paralelogramer i stället för cirklar eller quadrater.
