Tillbaka Read Runeberg

Efterlämnade skrifter

Originalsida 93
Originalsida 93
Originalsida 92
Originalsida 93
92–93

Sida 93

FEMTE AKTEN. 93

Den gamle. Bevars — det vill jag visst inte påstå — det beror på tycke och smak. Men — att så där för ro skull —

Vera {springer upp). Säg mig hellre sanningen. Du har icke något rike — det är alltsammans fabler liksom dessa fantastiska figurer, som du nu låter dansa för oss. Den gamle. Vid min hästhof — du börjar bli fräck. (Hvisslar igen, hofvet försvinner.)

Kom! Hvart?

Tredje scenen.

DE FÖRRA, utom hofvet.

Den gamle [myndigt till Vera).

Vera.

Den gamle. Skyll dig själf, om du finner visiten mindre angenäm.

(Slår med sin staf i klippan, en rykande vulkan öppnar sig. Vera och Salvator studsa tillhaka.)

Ja, passagen är lindrigt uppvärmd. Ni kunna gärna lämna edra pälsar.

Vera.

Men du skämtar ännu med oss. Inte är det sant, allt det om elden —

Källa: Internet Archive ·