Sida 95
FEMTE AKTEN. 9)
Den gamle.
Ja, man påstår det. Jag vill uppriktigt bekänna, att jag inte har läst Dante, liksom jag öfver hufvud taget sällan läser den litteraturen som handlar om mig själf .och de mina, ty jag finner att den gör oss aldrig rättvisa.
Vera (äfven lågt, ängsligt).
Men jag såg inte den ryktbara inskriften öfver porten, som Dante talar om.
Den gamle.
Ja, det ska du inte fästa dig så noga vid. Det är nu snart sex hundra år sedan dess. Tror du vi ä' så konservativa på det här stället, att allt blir sig likt genom sekler. Den porten Dante talar om har blifvit ombyggd många gånger, och nu för tiden sätter man inte mer sådana där patetiska skyltar på portarna. Inte må du tro att de som komma hit ha sinne för att läsa poesi i ett sådant ögonblick.
Vera (lågt till Salvator). Hvad denna hånfulla ton skär mig in i själen. Jag vet inte nu mer hvad jag skall tro om honom, han får något så frånstötande ibland.
Salvator. Det är just hans sanna öfverlägsenhet. Ville du kanske att sanningssökandets upphofsman skulle vara en godmodig borgare?
Vera. Han är dock icke den jag tänkt mig.
Källa: Internet Archive ·
