Sida 99
FEMTE AKTEN. 99
Den gamle. Stackars liten! Det tog henne så att träffa på
bekanta.
Vera {utom sig af sinnesrörelse, med
hända nu hotande sträckta mot
den gamle).
Erkänn, att detta inte är sant, att allt detta är
synvilla, som du framkallat för att plåga oss. Erkänn
att det inte är sant — eljest blir jag vansinnig?
Den gamle. Jag beklagar att hon inte är min verkliga dotter — hon vore minsann värdig mig. Ingenting vill hon tro på. Hvad ville du då hos mig, min flicka, när allt hvad jag visar dig — Nog — jag tror i alla fall att du nu fått mer än du tål.
Vera. Sanningen — sanningen vill jag veta.
Den gamle. Du har ju inte mod, när det kommer till stycket.
Vera. Jo, jo — till allt har jag mod — men jag vill inte bedragas. Jag vill se det verkliga, verkliga helvetet, vore det än tio gånger värre än detta.
Den gamle. Flickan är minsann rätt intelligent. Nå, efter du envisas så mycket, så skall jag väl då visa dig det verkliga — verkliga — kort sagdt. Men då måste vi återvända till jorden.
Källa: Internet Archive ·
