Sida 104
[04 - wmnukns väuar.
Vera och Salvator gå till fabriken i fonden och tala med
arbetarna. Den gamle skrat/ar belåtet inom sig, blandar sig
bland folket.)
Andra scenen.
DE FÖRRA. FLERE ARBETARE.
Salvator (//'// en arbetare). Ni har väl goda löner här, efter ni kunnat skaffa er en sådan präktig bank?
Förste arbetaren. Herrn är främling, kan jag förstå. Ja, inte är lönen så hög, men när man ligger i från morgon till kväll och nekar sig själf och kärringen allt utom det nödvändigaste, så kan man väl få ihop en fattig sparpenning till slut.
Salvator. Och då har ni väl er ålderdom tryggad?
Arbetaren. Ånej, därtill förslår det sällan. Men det är ändå så pass att om en kommer till skada i arbetet eller sådant, att man kan slå sig igenom den första tiden.
Vera. Och om sjukdomen räcker länge? Eller man blir ofärdig för lifvet?
Arbetaren. Ja, då får man väl sluta med att sitta på gatan, som den där.
Källa: Internet Archive ·
