Sida 111
FEMTE AKTEN.
Salvator. I lagens namn — » det är vi, som äro herrar öfver lagen i detta ögonblick.
(Poliserna dia sina värjor.)
Första polisen. Detta är anstiftaren. Grip honom!
(De gripa Salvator, då kasta sig arbetarna öfver dem, det blir en häftig strid, de befria Salvator och döda poliserna, sedan dessa stuckit ner ett par af flocken. Då rycker en trupp kavallerister fram med laddade gevär, arbetarna kasta sten på dem, militären skjuter. Vilda skrin genljuda öfver hela platsen, som ett ögonblick är insvept i rök. När röken skingrar sig ser man många arbetare ligga döda, andra släpas i fängelse mellan soldaternas hästar. Gråt och jämmer af kvinnor och barn.)
Salvator (brottas med ett par poliser, som vilja släpa honom emellan sig, och försöker att stöta ner sig själf med en dolk). Släpp mig, era hundar! Jag vet att dö utan er!
Vera (störtar fram till honom och kastar sig på knä för honom). Först mig, Salvator, först mig. Jag har den största skulden !
(Polisen stöter undan Vera och rycker dolken ur Salva tors hand, de släpa honom bort emellan sig.)
Den gamle (till Vera). Vid alla himlar, min flicka, du är mycket styfvare än jag!
Ridån faller.
Källa: Internet Archive ·
