Sida 112
3ANNINGENS VÄGAR.
Epilog. En försal i himmelen.
I bakgrunden synas, som på Fra Angelicos taflor, basunblåsande och sjungande änglar, som stiga i trappstegsform mot madonnan i midten; lätta, rosiga skyar omgifva dem. De äro alla i skinande, hvita dräkter med rosiga ansikten och guldvingar. Ofvanför madonnan, längre bort, synes en starkt lysande punkt, där det Högsta Väsendet har sitt säte. Omkring denna punkt vänder sig oupphörligt i sakta kretsdans de nio änglaringarna, som Dante beskrifver och hvilka se ut som lysande eldringar från hvilka gnistor då och då lösgöra sig och falla ned öfver de änglar, som omge madonnan. Förgrunden af scenen är en fantastisk lustgård med kristalliserade plantor i brokiga färger, en gyllene flod, som kastar små glittrande stjärnor omkring på plantorna; en hvälfd kristallbro för öfver floden, som flyter till vänster om scenen; i midten af scenen äro en mängd saliga samlade, alla i långa, hvita kläder och med gloria kring pannan. Till höger är en ingångsdörr af guld, inlagd med ädla stenar i flera färger, där S:t Peter står på vakt.
Kör af änglab och saliga.
Osanna Sanctus Deus Sabaoth Superillustrans claritate tua Felices ignes horum malaoth.
Källa: Internet Archive ·
