Sida 113
EPILOG. I I 3
{Under sången taga alla de saliga i ring och begynna dansa sakta rundt. De bilda nio lingar, den ena innanför den andra på samma sått som de nio änglar in gam a, som svänga omkring den lysande punkten.)
En AF DE SALIGA (till de andra). Nu är S:t Peter otålig. Han gläder sig åt att få öppna porten för de nya gästerna.
En annan. Ja, hvilken glädje för oss alla att få mottaga dem. Aldrig har det varit större fröjd i himmelen än i dag.
Den första. Speranza har alltid varit himlens käraste barn.
Andra scenen,
DE FÖRRA. SPERANZA, FORTUNIO, VERA och SALVATOR.
(Det bultar på porten. S:t Peter skyndar sig att öppna pa vid gafvel. In träda Speranza och Fortunio, som de andra saliga i skinande, hvita, långa kläder, men utan glorian, hvilken dock strax sedan de kommit in plötsligt omstrålar deras hufvuden. Efter dem följa Vera och Salvator, insvepta i svarta mantlar. S:t Peter kysser Speranza och Fortunio på pannan, många saliga omgifva dem strax och omfamna dem samt kyssa dem på kinderna.)
S:T Peter. Hvilka äro dessa människobarn, som ni föra med er?
8
Källa: Internet Archive ·
