Sida 126
[26 NTAP0LITANSK4 HILDER.
sofvo med tidningarna öfver hufvudet. I köket sofvo kockarna framstupa på bänkarna eller stengolfvet.
Hela hotellet liknade sagans förtrollade slott, där alla insomnat midt under sina sysselsättningar.
Det enda ljud, som hördes, var syrsornas oaflåtliga skrik i träden rundt omkring.
Tja, tja, tja!
När den ena slutade, tog den andra vid. Alla sade de detsamma, men på olika tonarter, hvilket var det allra retsammaste. När en tystnat med sitt tjatjatjatja, föll strax en annan in med ett långdraget tjaaa — tjaaa — tjaaa!
Det var som om hettan själf hade talat, som hade detta varit solvärmens egna röster, hvilka ropade ut i den stillastående luften och kommo de sofvande människorna att vrida sig på sitt läger, badande i svett.
La Piccola Sentinella var beläget på en kulle, som genom en smal klyfta är skild från det vulkaniska berget Pomeo, och där nedanför utbredde den blomstrande lilla staden Casamicciola, uppvuxen på få år med sin lifslängd uppmätt mellan tvenne jordbäfningar, sina villor och palatser ända ned till Medelhafvet.
Mellan yppiga trädgårdar och lundar, där växtligheten trängdes, andfådd och brådskande, girig om livaije tum af den vulkaniska jorden, som bär tredubbla skördar på en gång, gick landtmannen sorglös och lugn, skördade sitt vin, åt sina frukter och grön
Källa: Internet Archive ·
