Sida 127
LIFVETS OCH DÖDENS KÄLLOR. 12J
saker samt sof pä en mur under persiko- eller fikonträdet i middagshettan, halfnaken, solig i huden och varm i blicken.
Och frågade man honom, om han ej var orolig att den vulkan, på hvilken han lefde, en dag skulle tillintetgöra hans arbetes frukter och själfva hans sorglösa lif, svarade han: Å, man skall någon död dö.
Och fortfor att planta, skörda och bygga.
Ja, bygga! Det hade på senare år blifvit en riktig byggnadsmani i Gasamicciola. Det ena präktiga hotellet reste sig efter det andra, och staden, själf bestående af omkring fyra tusen invånare, kunde denna sommar berömma sig af att hysa cirka tjugo tusen badgäster.
Men under alla dessa stora byggnader, hotell, badhus, teater och andra förlustelseställen arbetade i tysthet de heta källorna, som återskänkt lifvet åt så många vissnade lemmar, men på samma gång, mer och mer undergräfvande den tunna jordskorpa, på hvilken det hela hvilade, hotade med en förfärlig död alla dem, som de skänkt hälsa. Den undersköna ön, som ungefär hvart trettionde år plägat härjas af en jordbäfning, gömmande lifvets och dödens källor i samma sköte, tycktes säga till alla, som nalkades den : välj! ett långt lif af sjukdom och lidande eller hälsa och kraft, lycka och lifsnjutning, midt i dödens gap.
Och tusen och åter tusen människor strömmade årligen dit, lockade af lifvets röster, och med hopp
Källa: Internet Archive ·
