Sida 128
[28 \ IPOLITANSK \ BILDBB.
att dödens dunkla hotelser i alla tall icke skulle drabba just dem. ilvarför skulle en olycka inträffa just de veckorna, de voro där? Det var ju ej mycket sannolikt.
Och därför rådde också om aftonen, sedan solen gått ned, mycket lif och munterhet i det nyss förut sofvande slottet. Den långa dinern var slut, och badgästerna samlades i salongen samt på en terrass utanför.
Prat, skratt, kurtis, spel med ögonen och med solfjädrar, musik — ja, musik! A, marquesa Beatrice vill spela. Ts, ts!
Marquesa Beatrice en venetiansk, yppig skönhet, som ständigt skrattade och skakade sina runda armar, på hvilka åtminstone ett hälft dussin armband glittrade och skramlade, gick fram till pianot, omringad af flera uppvaktande kavaljerer.
Hvad vill ni ha? frågade hon.
Flera röster ropade: Funiculi, Funiculä!
Det var en öfverdådigt munter, napolitansk sång, hvilken skämtade, såsom napolitanarn skämtar med allting, öfver den nya funikulären, som just blifvit byggd för att bestiga Vesuvius. Ett älskande par reser upp för funikulären, men i stället för att beundra utsikten, se de blott hvarandra.
Se vede Francia, Procida e la Spagna I' vedo a te!
Man sit Frankrike, Procida och Spanien — Jag Ber på dig.
Källa: Internet Archive ·
