Sida 155
ALLEGRIA. I 5 >
att det endast är när ångbåten ligger där, som man får feber däraf.
Nu ändtligen styra vi då mot Marinan och måste åter i båtar för att komma i land. Här slitas många händer om vårt bagage — men egendomligt nog med bara kvinnliga händer. Capri är ett kvinnorike. Männen äro nästan alltid borta på långa sjöresor eller i Amerika, och kvinnorna bygga husen, odla jorden och taga emot främlingarna. Hur lätt den där raska kvinnan nu slänger min tunga kappsäck på sitt hufvud, medan jag själf stiger upp på åsnan, och hur rask och stadig hon går uppför de branta stigningarna upp till byn. De flesta hus i Capri ha sten för sten burits på kvinnornas hufvuden, säger en engelsk författare.
Med undersam glädje insuper mitt öga åter skönheten af detta natursceneri, medan min åsna småtrafvar uppför backarna på de smala stigarna mellan murarna. Här är det enda ställe jag sett i Italien, där man ännu finner vild natur — de branta, spetsiga, fantastiskt formade klipporna medgifva ingen kultur. Än stupa de alldeles öfver ens hufvud, än breda de ut sig och bilda djupa dalgångar, och på de sluttande sidorna växa vilda blommor i frodig rikedom. Ruinerna på topparna äro minnen från Roma-väldet och från medeltiden; den lilla byn ser ännu ut som på saracenernas tid, vin-, orange- och fikonplanteringarna bilda massor kring bergets fot, golfen och öppna hafvet göra djupa inskärningar öfver allt i ön och bilda trånga sund, grottor och vikar, Vesuvius och Sorrentokusten
Källa: Internet Archive ·
