Sida 156
i 56 HAPOLITANSKA BILDER.
rodna på afstånd i drufsaftens färg, fiskarbåtarna afteckna sina romerska segel mot horisonten — allt är ljus, klarhet, harmoni, fullkomlighet.
Glada tillrop och skämtsamma ord växlas mellan de mötande kvinnorna på vägen, hvar och en med sin börda på det käcka hufvudet.
Uppkommen på den lilla piazzan träffar jag på alla mina gamla bekanta där, h vilka ropa ett »välkommen», som förefaller så hjärtligt, att man tror det är äkta. »La bella Carolina» går fortfarande och säljer sina koraller med sin vanliga frimodiga, nöjda min, gamla Spadar med sitt excellens-utseende sitter fortfarande modell, Concetta, som i fjol med sin åsna brukade föra mig till badet, har nu en liten pojke vid bröstet, Carméla, den grekiska skönheten, som i tarantellan så väl förstod att dölja den lilla brist som naturen gifvit Capris vackraste flicka till påminnelse om människans ofullkomlighet — hon haltar något när hon går — är nu förlofvad med en Signore.
Godt för henne, om han verkligen gifter sig med henne, ty ingen Caprigosse vill ha henne, säger min följeslagerska.
»H varför det?»
»A, en flicka, som setat modell i flera år.»
»Har hon då varit modell för en bildhuggare ?s
Källa: Internet Archive ·
