Sida 157
ALLEHRIA. 1 57
»Naken modell, menar ni? Nej, det kan då ingen Capriflicka fås till. Nej, nog har hon alltid setat klädd, men gossarna här tycker ändå inte, att det är bra att en flicka sitter så där under ögonen på en man hela dagen. Och hvem vet, nog har han kanske också löst schaletten någon gång från halsen.»
Tre timmars ångbåtsresa från Napoli, och en sådan stränghet i seder!
»Garméla har också haft ett äfventyr i vinter,» fortsätter min åsnas ägarinna. »Hon har blifvit så fåfäng af det där modellsittandet, att hon vill ha en klädning med garneringar och puff baktill. Det kunde naturligtvis modern inte tillåta, ty en flicka, som kläder sig så, gör sig till spektakel för alla och anses inte ärbar — men då blef flickan så förargad, att hon ställde till ett stort spektakel och grät och skrek mot modern. Och strax efter det försvann hon från hemmet. Bröderna sökte henne öfverallt och fingo slutligen reda på henne uppe på kastellet — ruinen af ett medeltidsslott, som ligger på toppen af det branta berget — och när de funno henne hade hon förlorat målföret. I åtta dar kunde hon icke tala, men sedan fick hon igen stämman, och då berättade hon att 'il brutto' (den lede) hade bortfört henne på hästryggen samt att han hade velat kasta henne ned för bråddjupet i hafvet, men att madonnan hade kommit i egen person och räddat henne. Af skrämseln hade hon emellertid mistat rösten.»
Källa: Internet Archive ·
