Sida 158
I }8 NAPOL] TANSKA BILDER,
»Nå, fick man aldrig reda på sanningen?» frågade jag naivt.
»Hvem vet, om hon sagt någon osanning?» svarade min följeslagerska allvarligt.
»Il brutto» huserar nämligen mycket här på ön ännu. Icke blott att kor och grisar ofta dö af »mal'occhi» (onda ögon), men här förekomma äfven sjukdomsfall bland människor, förorsakade af oväntade sammanträffanden med denna personlighet på vägar och stigar.
Men man tar det icke så fasligt illa ändå. Lefver man ärbart och ber flitigt till madonnan, så går man nog fri. Och för resten är det tids nog att tänka på olyckan, när den kommer. Denna risk att möjligen möta den onde spelar i alla fall icke större roll i deras fantasi än för andra människor risken att ådraga sig en sjukdom på naturligt sätt, och hindrar dem ingalunda att njuta lifvet och vara glada och sorglöst muntra såsom intet annat, folk jag sett.
Och denna munterhet smittar oemotståndligt äfven främlingarna. När man kommer från Napolis något tryckande luft, dess smuts, fattigdom, laster och oärlighet, så verkar denna ensamma klippö med sin friska luft, sitt snygga, ärliga och frimodiga folk, sina enkla och rena seder som ett lifvande bad.
Källa: Internet Archive ·
