Sida 174
I 74 NÄR IL SIGNOR DUCA BESÖKER SIN LANDTEGENDOM.
existera ännu i dag, så skulle han vara en mäktig man.
De forna hertigarna hade visserligen den motsvarande skyldigheten att bevaka den allmänna säkerheten på dessa stora farvägar och höllo för ändamålet en liten trupp beridna och beväpnade män. Nu besörjer staten detta och har därför en trupp karabinierer liggande i kvarter i själfva den gamla tavernan, samt betalar hyra härför till ägaren.
Ducan är nygift och hans hustru är utländska. Det är i dag första gången hon besöker sin mans egendom. De fara med morgontåget klockan åtta från Napoli. Vägen går genom ett landskap, som för en nordbos ögon knappast synes naturligt i sin öfverflödande rikedom. Vinskörden skall begynna i morgon; rankorna, hängande i festoner från träd till träd, synas formligen digna under drufklasarnas mängd och tyngd, de sitta så tätt, så regelbundet, som vore de enkom upphängda på trådar, och under dem växa alla slags trädgårdsprodukter i frodig mängd. Där ligga stora meloner i långa rader, där ett slags ofantliga kurbitsar, lysande gulröda i köttet, där krypa de guldglänsande pomidori (tomater) fram, och tallösa andra jordens frukter, som ej ha något namn på svenska, täcka hvarje tum af jorden. Och midt ur denna frodiga grönska sticka åtskilliga fruktträd upp sitt hufvud, tjänande på samma gång som stöd för vinranksfestonerna. Det grå fikonträdet med sina stora svarta eller ljusgröna frukter och sin Fantastiska.
Källa: Internet Archive ·
