Sida 182
\ LB II. SIGNOB l»i t \ BESÖKER SIN LANDTEGENDOM.
och hennes största fröjd att brodera prydnader för kyrkor.
Då man nu en gång är inne på kyrkliga frågor, passar värdshusvärden på att komma fram med en framställan. Prästen, som skulle läsa mässan i kyrkan hvarje söndag, ville inte komma dit vidare, emedan hans arvode blifvit minskadt genom egendomens delning. Nu fick han bara tre lire och fyrtio centesimi för hvarje mässa, och han vill ej nöja sig med mindre än — fyra lire!
»Och jag ger honom ändå hvarje söndagsmorgon efter mässan en kopp kaffe och en likör,» infaller en kvinna, som hade en liten kaffeutskänkning i tavernan.
»Och ni förstår, signor duca,» fortfar värdshusvärden, »att jag gör en förlust därpå, om det ej mer läses mässa här hvar söndag. Ty det kommer ju mycket folk till mig efter mässan, kan ers excellens förstå.»
Ducan är icke någon gynnare af präster och skulle helst dragit in hela anslaget till mässans uppehållande.
Kanske skulle han gjort detta utan tvekan ett år förut, då han nästan inte kände sitt folk, bland hvilket han aldrig lefvat. Men under det år han varit herre här har han dock vid sina upprepade besök lärt att inse, att detta fattiga, oupplysta men fantasirika folk har behof af den fest och glädje, den poesi och stämning, som den katolska kyrkan i så rikt mått förstår
Källa: Internet Archive ·
