Sida 184
lS.| NÄR EL SIGNOB 1 »l < A BE6ÖKBES1N LANDTEUENDOM.
-nian dess ökats så oerhördt, att de uppsluka mer än de små arrendena inbringa — men oaktadt dessa låga arrenden har folket dock icke förmått bringa sig upp till något välstånd. Detta beror väl till en stor del på att de äro okunniga, följa blindt gammal slentrian och veta ej att tillgodogöra sig den i alla händelser ytterst odlingsbara jorden.
Den nuvarande ägaren begynte som alla nya med att vilja reformera. På en jordlapp upptäckte han en rik, naturlig vattentillgång. Han erbjöd därför arrendatorn att låta sätta dit en vattenpump, som skulle gifva honom tillfälle att här anlägga en grönsaksträdgärd — den mest inbringande och mest intensiva af all odling — och som skulle inbringa honom tio gånger så mycket som den åkerlapp han nu hade, utan att han därför skulle få någon ökning i arrendet.
Men denne var ingalunda belåten med förslaget.
»Inte förstår jag mig på att vattna. Vi ha nu i alla tider haft säd här, och det kan vi sköta. Det andra begriper vi inte.»
Till en väktares hustru, som hade flera barn, erbjöd han att gifva henne en ko i present, jämte en jordlapp för den erforderliga gräsodlingen; ladugård fanns redan på deras gård. Men här samma motstånd.
»Hvad ska' vi med ko att göra. Vi ä' aldrig vana att dricka mjölk.»
Och detta ett folk, som i genomsnitt har ingenting annat att äta än det hvete och den majs, som de ensamt odla och som de förtära i form af bröd
Källa: Internet Archive ·
