Sida 193
är man en vacker vårdag i februari spatserar i den s. k. villan i Napoli — en offentlig park med skuggiga ekalléer samt en dekorativ palm här och där, som sträcker sig längs med hafvet och »banchina lasacciola», Napolis Hyde Park, där ekipager köra af och an mot solnedgången — tilldrages ögat strax af de många brokiga kostymer, som lysa under de gamla stenekarna. Ammorna och dibarnen ha nämligen här sitt förnämsta tillhåll; och ammorna i Napoli äro en ras för sig, så utpräglad att amman blifvit en typisk figur, som lika väl som sin särskilda dräkt också har sina särskilda karaktersdrag och sin särskilda historia.
Hon är hustru till en landtbrukare i smått, från en bergstrakt. Det finnes vissa trakter i omgifningarna af Napoli, där snart sagdt hvarenda bondhustru beger sig till Napoli för att söka amplats, medan i andra trakter ingen ens drömmer därom. Och hvar och en af dessa trakter har sin särskilda amkostym, som icke är en folkdräkt utan ett slags arrangerad teaterkostym, som dock är så bunden af traditionen, att man fåfängt
13
Källa: Internet Archive ·
