Sida 26
2é SANNINGENS VlOAR.
Salvatoh. Hvad din fader skall glädjas, när han åter får omfamna dig!
Vera (ängslig). Kommer han nu?
Salvator.
Han väntas hvart ögonblick.
Vera. Å, du kan inte tro hur mitt hjärta klappar. Hur kan han vara min fader, då jag aldrig sett honom, aldrig vetat af någon far?
Salvator (drar henne afsides. Tärnorna kviska sinsemellan).
Gud vet hvad du har lidit och genomgått, min stackars älskling. Du är ännu icke dig själf. Är det möjligt att du glömt hela ditt förflutna, att du ännu ej återfått medvetandet om din egen höga kallelse. Jag ber dig, nedslå ej din far med detta dunkla och förvirrade tal. Han behöfver tvärtom styrkas och uppmuntras i detta ögonblick. Ditt försvinnande har varit nära att kosta honom hans tron. Du vet ju, att det var för din skull, för den kallelse profetiorna anvisat åt dig, som han lyckades att efter så många blodiga krig förena alla Europas folk under sin spira. Du vet ju, att krigets ohyggliga, månghöfdade vidunder grinade vid din vagga, att alla Europas folk utarmade sig själfva för att rusta sig intill tänderna
Källa: Internet Archive ·
