Sida 27
ANDRA AKTEX. 27
mot hvarandra. För din skull, då profetiorna utpekade dig som den blifvande modern till prins Felix, nedlade alla folk vapen och förenade sig villigt under din faders spira. Och sedan har allmän lycka härskat i Europa, folken ha blifvit rika, och bildningen har gått framåt på alla områden. Är det möjligt, min älskling, att du glömt all den välsignelse, som omgaf ditt namn? Och när du blifvit förenad med den prins som profetiorna angåfvo som din make och din son Felix blifvit född, då skulle äfven alla andra folk från alla jordens delar strömma till din faders rike, och den fullkomligaste lycka skulle härska på jorden. Minns du inte allt detta, min egen, dyra Speranza?
Vera.
Allt detta tal är mig så underligt främmande och förvirradt. Vet du då icke, att den fullkomliga lyckan aldrig kan nås, att människorna äro dömda att evigt jaga efter den utan att någonsin finna den.
Salvator.
Om du talar så till de församlade ständerna i dag, som kommit för att bringa dig sin hyllning, så är i detsamma din faders rike störtadt.
Vera.
Låt det störta, då det blott hvilar på lögn och inbillningar.
Källa: Internet Archive ·
