Sida 29
ANDRA AKTEN. 29
Andre hofmannen. Förändrad, ers majestät, hm, det vet jag just icke. Hon synes mig, utan smicker, vackrare än någonsin, full af en obeskriflig höghet. Sinnesrörelsen gör henne också mer blek, mer allvarlig — eljes är hon sig alldeles lik.
Kejsaren {räcker rörd armarna mot Vera).
Så kom då i mina armar, min älskade dotter! Min Speranza. Hvilken lycka att ändtligen återfinna dig! Hvar har du varit? Förklara mig ditt försvinnande. (Omfamnar och kysser henne.) Vera.
Jag vet ingenting därom, min kejsare. Kejsaren.
Och fader — min kejsare och fader, skall du säga.
(Till Salvator, som gjort en menande gest mot hnfvndet, med en liknande gest.)
Jaså — minnet, ännu ! Nå då måste man ju instruera henne. Hör, mitt barn, du vet ju att alla riksens furstar och ständer, regenterna och representanterna för alla Europas förenade folk, samlas här i dag för att hälsa dig välkommen. Den skepsis som tyvärr ännu råder bland människorna, trots det välgörande inflytande du allt sedan din barndom i detta hänseende utöfvat, har gjort att man vid ditt försvinnande börjat tvifla på profetiornas sanning, hvarigenom min ställning varit allvarsamt hotad. Och när nu ryktet spridt sig om din återkomst, har det också
Källa: Internet Archive ·
