Sida 30
\0 SANNMNtiKNS VÄGAR.
funnits röster som yttrat tvifvel om du nu verkligen vore den rätta, förstår du. Nedrigheten har gått så långt, att man tänkt sig möjligheten af en förfalskning.
Törsta hofmannen. Man behöfver ju' bara se hennes höghet för att sådana tvifvel genast skola försvinna. Kejsaren {glad). Ja, inte sant, hon är sig alldeles lik.
Biktfadern.
Det sade jag också strax då man förde henne
till mig i klostret. Hon bär furstemärket på sin panna,
man behöfver bara se henne för att förstå, att hon
inte kan vara något mindre än den store kejsarens
dotter.
Vera.
Jag tyckte tvärtom att ni sade att jag var dotter at Satanas.
Kejsaren.
Hvad for något. {Med en blick på Salvator, pekar ål hufvudet.) Fix idé. Låtsa som om man inte hörde. {Till Vera.) Alltså, min kära Speranza, om ett ögonblick ha vi alla suveränerna här. Jag hoppas du är beredd att tala till dem som sig bör — du förstår — så att de känna igen sin härskarinna, sin och allas vår Speranza.
Vera.
Jag är inte eder Speranza, jag har redan sagt det till prins Salvator. Jag är Vera, jordens dotter.
Källa: Internet Archive ·
