Sida 41
ANDRA AKTEN. 4-1
Salvator.
Vi söka alltjämt ett medel att förena industriens utveckling med arbetarnas bästa, men vi ha ej funnit det ännu. Det är därför, som alla hoppas på dig. Du och din son är det ju, som skall bringa människorna den lycka som ännu fattas dem. Vera.
Men det är ju en lögn. Och medan ni gå och vänta på ett underverk, måste så många förgås i elände.
(En skara fabriksarbeterskor, som uppfört en dans, komma nu fram till tronen och nedlägga vid Veras fot en krans af rosor. Den flicka som går i spetsen är mycket blek, med insjunkna kinder och hoptryckt bröst, men ser intelligent ut.)
Vera (springer upp).
Hvarför skall jag ha denna af er? Den bleka flickan.
För att du är Speranza, vårt hopp. Vi vänta på dig för att bli befriade från ett lif, som sliter ut oss och förstör vår hälsa och vår lycka. Du är hoppet, och din son skall bringa lyckan. Därför älska vi dig. Och i alla våra arbetssalar ha vi din byst, som vi kransa vid alla våra fester. Tillåt nu att vi en gång kransa dig själf.
Vera.
Men det är ju inte jag. Om ni dagligen sett Speranzas byst, kan ni då inte se, att det inte är jag. (Stor uppståndelse i församlingen,) Jag kan inte lofva er någon lycka, stackars arbetsträlar. Jag kan tvärtom
Källa: Internet Archive ·
