Sida 42
\2 SANNINGENS V S.Q \i;.
säga er, att så länge den store kejsaren härskar och hans dotter Speranza fortfar att nära er med sina vackra amsagor, skall ert tillstånd bara bli värre och värre. Tro inte på dessa bedrägliga löften om lycka som skall skänkas eder från höjden, se hellre sanningen modigt i ögonen; den fullkomliga lyckan skall aldrig härska på jorden, men era villkor kunna förbättras, om ni tar ert öde i era egna händer och inte förlorar tiden med att lyssna till falska profetior.
(Stort allarm bland furstarna och bland folket. Kejsaren har rest sig och vill hindra Vera att tala, men hon går ned för tronens trappsteg, tar upp kransen och håller den högt i det hon säger:)
Ser ni, jag förtjänar inte er krans. Låt mig hellre gifva den åt dig, du arma, låt mig gifva den som en hyllning åt dina bleka kinder och dina kloka, trötta Ögon. (Sätter kransen pä den bleka flickans liufvud.) Själf är jag ingenting. Men om ni vill ta upp mig i er ring, så skall jag söka vara en syster för er.
(Springer ner från tronen och ställer sig i ringen af arbeterskor. Alla ha rest sig frän sina platser; stor bestörtning.''
EöSTER BLAND FOLKET.
Man har bedragit oss. Du är inte prinsessan Speranza, som är återfunnen. Man har velat narra oss. Ned med kejsaren! Vi vill ha krig. Bättre krig än denna fred.
(Suveränerna öfverlägga beslöt ta sig emellan. Den lilla drottningen och den lille kungen börja gråta. Kejsaren står förskrämd på sin tron, mot hvilken folket stormar fram.')
Källa: Internet Archive ·
