Sida 45
ANDRA AKTEN. 4 5
Vera. Din modlöshet är det värsta, det vet jag nog. Och min skuld är det att du mistat allt.
Salvator.
Jag sörjer inte det jag mistat, det vill säga inte tronen och riket.
Vera. Men du sörjer Speranza.
Salvator.
Inte heller henne. Jag bara grubblar öfver mörkret i mitt eget inre. Hur kunde jag taga miste så!
Vera {bittert). Ja, hur kunde du ett ögonblick tro, att du älskade mig.
Salvator. Det är inte det som var ett misstag. Ty det är sant att jag älskar dig. Men hur kunde jag förväxla dig med henne?
Vera {som förut). Ja, hur kunde du förväxla den kvinna som skulle bringa dig lyckan, med den som skulle fördärfva allt för dig.
Salvator. Hvarför ger du alltid en dålig tolkning åt mina ord? Jag vill hellre gå barfota i denna vilda skog med dig, än lefva i lycka och glans med Speranza.
Källa: Internet Archive ·
