Sida 56
- w m WGBN6 \ &GAB
Speranza. Gif mig din hand! LifsHnien är lång och stark. Du skall lefva i många år. Och du skall bli lycklig, tv du skall älska mycket och bli mycket älskad. Du skall nå den bästa, den enda sanna lycka, som finnes på jorden — du skall äga ett troget, hjärta, som klappar bara för dig, utan en tanke på någon annan, utan ett tvifvel. Du skall äga denna lifvets enkla storhet och helhet, som är ett rent hjärtas hela hängifvenhet.
Flickan (förlägen och belåten, sneglande på en ung bonde). Så vackert det låter.
(Den unge bonden kommer fram och tar hennes hand, de gå bort tillsammans, hviskande.)
En ÄLDRE BONDE (ger pengar till Speranza, hvilka denna strax lämnar zigenaren). Jag skall väl betala för flickan min, då hon fått en så vacker spådom. Och nu kunde jag ha lust att höra, hvad du kan lofva mig. Om det också inte kan bli så där grant, så kan det kanske vara värdt att höra ändå.
Speranza (tar bondens hand och set i den). Du har en stenig torfva, som nästan ingenting inbringar. Och du har en sjuklig hustru, som inte är till någon nytta i huset. Men du skall inte knota häröfver. Om du är god mot din hustru, skall du bli belönad på ett sätt, som du minst anar. Och om
Källa: Internet Archive ·
