Sida 55
TREDJE AKTEN. ) )
mor att hålla sig till, ger sig nu ut för kejsarens förrymda dotter.
Speranza. Hvad du säger kan inte vara sant. Salvator
älskar mig.
Vera.
Därför har han också öfvergifvit mig. Han är nu på vandring för att finna dig. Speranza. Han kommer hit?
Vera. Han går efter ljudet af din röst, när du drar sjungande fram i skogen.
Speranza. Så skall jag alltid sjunga när vi vandra. A, Gud, hur glad jag är, han kommer! {Sjunger.) Han kommer! Han kommer!
Zigenaren. Här är folk som frågar, om du inte också kan spå, efter du är så styf i att prata tokerier. {Lågt.) Pass på och förtjäna.
Speranza.
Spå — jag kallar det inte spådom, men profetia.
Jag vet allt godt och lyckligt, som skall hända en
annan människa — endast olyckorna vet jag aldrig
något om, dem ser jag inte, de gå som lätta moln
förbi, men för min syn är himlen alltid klar och blå.
En ung bondflicka.
Kan du då säga mig hur det skall bli för mig.
Källa: Internet Archive ·
