Sida 58
SS SANNINGENS VÄGAR.
Vera.
Hvad fel ni kan ha, det är lätt att säga. Ni äro öfvermodiga och småaktiga på samma gång. Ni äro som hunden, som släppte köttstycket för skuggan. Ni likna illa uppfostrade barn, som alltid grina öfver att store bror fått en större kaka . . .
(Serberna, som begynt mumla vid hennes första ord, bryta nu 11/ i förbittrade rop och komma i slagsmål med bulgarerna.)
Röster bland serberna. Ned med henne! Hon ger sig ut för att säga sanningen och hon säger bara hvad bulgarerna tutat henne i öronen. Sådant understår bulgaren sig att säga till oss. Ned med bulgarerna!
Vera. Jag är hvarken bulgariska eller serbiska. Och om ni vill, att jag skall säga äfven bulgarerna sanningen, så skall jag gärna göra det.
En bulgar (i märuniform, träder fram, gör en ceremoniös bugning för Vera och sägei): Efter hvad jag kan döma af det lilla prof vi haft på frökens förmåga, tycks fröken vara en mycket begåfvad och skarpsynt ungdom. Och det skulle därför vara synnerligen angenämt för oss bulgarer att höra, hvad fröken kan ha att säga oss. Vera. Ja, ni har inte vuxit ifrån era stortidsminnen ni, så gamla de än äro. Ni vill gärna spela högsta hönset
Källa: Internet Archive ·
