Tillbaka Read Runeberg

Efterlämnade skrifter

Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 69
68–69

Sida 68

SANNINGENS \\<,\l;.

Vi. i; A (grubblande). Den som är djupt genomträngd af sanningens anda kan inte handla.

Salvator (sätter sig igen och drar

henne till sig).

För dig är då sanningen ingenting annat än tvifvel. Vera.

Naturligtvis. Hvad är det man utger för positiva sanningar annat än lögn?

Salvator.

Du öfverdrifver, min egen Vera. Tviflet, när det för framåt, är godt, men på detta sätt verkar det blott hämmande och förlamande. Hur många gånger har jag inte velat göra det afgörande experimentet? Hur många gånger har jag inte i drömmen sett mig själf som mänsklighetens välgörare och förstått, att det var därför profetiorna talade om prins Salvator — inte för att jag skulle äkta Speranza och bli far till prins Felix, men för att jag skulle komma själfva lifvets hemligheter på spåren och bekämpa människornas värsta fiende — döden. Och hur jag älskade dig, när jag tänkt att det var du som fört mig till detta mål. Du hade fört mig in på sanningssökandets väg, där jag plockat mitt lifs ljufvaste frukter.

Vera (reser sig, kysser leende hans

panna .

Svärmare — ja, ty du älskar icke sanningssökandet lör dess egen skull utan för resultaternas. Du nöjer dig med halfva erfarenheter och vill strax

Källa: Internet Archive ·